Gullanjullan

Mormor fyller imorgon 89 år, men firades idag. Frisk å fin. Lite borta. Känner sig otillräcklig. Vill göra allt. Kan inte göra allt. Smärtar i mig. Att vi får sällskap av henne och att hon får umgås med oss tycktes inte tillräckligt. Jag känner mig otillräcklig. Men så är läget. Tänk vilket liv hon haft, frågan är ju om hon uppskattar det. Föddes i en familj med många syskon 1923, reste några år senare till stockholm och upplevde lyckan av freden efter andra världskriget på Stockholms gator. Utbildade sig till tandsköterska, gifte sig vid 28 års ålder med en 20 årig man, min underbara morfar. Att de sedan fick två döttrar, 4 barnbarn och två barnbarnsbarn kan väl inte var helt fel? Ett stort hus i vänns, en fin stuga i fjällen, sjöng i damkören, rest till spanien och Italien, säkert baltikländerna några gånger också måste väl ha varit en upplevelse på den tiden..? Lyckan hon fann i att få plocka svamp och bär i timmar i alla sveriges skogar. Fiska och pimpla i alla möjliga vatten, göra rot i alla olika former, mattor och dukar i alla färger, några andra passioner. Och så himlarns mycket mer som jag inte har en aning om! Men nu så missnöjd med det hon inte kan åstakomma, tänk om hon förstod hur uppskattad hon är, hur saknad hon skulle bli. ♥